Vad fan ska man göra?
Kallt och jävligt, så känns allt nu. Och visst folk säger att bara det är fint med snö och just i skrivande stund så skiner solen utanför fönstret, man blir sugen på att gå ut men när man väl gör det ...
Köldchock.
Detta ställer förstås till med problem även för oss fotbolsspelare. Jag har drömt flera nätter i rad nu om att springa ut på en grön matta och lira boll som aldrig förr. Man vaknar och tänker: "Fan vilken härlig dröm!". Men man inser snart att det är tre-fyra månader kvar, vi är fortfarande i januari och den härliga känsla man haft ersätts med ångest.
Dessa tider är dem värsta tiderna för en fotbollsspelare i Sverige. Längtan har börjat komma krypandes och om man själv fick välja så skulle säsongen sätta igång nu på direkten, snön skulle ersättas med grönt gräs och man skulle vara så mycket gladare. Men ...
Vad fan ska man göra? Det är en omöjlighet och när man tänker på det så inser man att klyschan "den som väntar på något gott..." stämmer så väl. Jag tror helt ärligt att man i Sverige uppskattar sitt fotbollsspelande mer. Världens längsta försäsong (med undantag för Island där man har åtta månader) gör att man bryts ner rejält, just nu är nedbrytandet i sin kanske mest intensiva fas och den håller i sig ett tag framåt men känslan när man börjar se ljus i tunneln gör att alla minnen av fyspass i Flogsta flyger all världens väg. Så alla ni som känner er träffade, hang in there, snart börjar ljuset bryta fram i slutet av den här hemska, kalla och mörka vintertunneln.
Köldchock.
Detta ställer förstås till med problem även för oss fotbolsspelare. Jag har drömt flera nätter i rad nu om att springa ut på en grön matta och lira boll som aldrig förr. Man vaknar och tänker: "Fan vilken härlig dröm!". Men man inser snart att det är tre-fyra månader kvar, vi är fortfarande i januari och den härliga känsla man haft ersätts med ångest.
Dessa tider är dem värsta tiderna för en fotbollsspelare i Sverige. Längtan har börjat komma krypandes och om man själv fick välja så skulle säsongen sätta igång nu på direkten, snön skulle ersättas med grönt gräs och man skulle vara så mycket gladare. Men ...
Vad fan ska man göra? Det är en omöjlighet och när man tänker på det så inser man att klyschan "den som väntar på något gott..." stämmer så väl. Jag tror helt ärligt att man i Sverige uppskattar sitt fotbollsspelande mer. Världens längsta försäsong (med undantag för Island där man har åtta månader) gör att man bryts ner rejält, just nu är nedbrytandet i sin kanske mest intensiva fas och den håller i sig ett tag framåt men känslan när man börjar se ljus i tunneln gör att alla minnen av fyspass i Flogsta flyger all världens väg. Så alla ni som känner er träffade, hang in there, snart börjar ljuset bryta fram i slutet av den här hemska, kalla och mörka vintertunneln.
Kommentarer
Trackback
